Apologize???......

..............Ich Don´t Think So!

Jag blev sur som f-n för någon vecka sedan på en "gubbe" som jobbar på det andra skiftet här på jobb..

Han är en sådan person som ibland är otroligt gullig och rolig,då ordvitsar och skämtar han för fullt..

Men för det mesta så är det en surgubbe,han gnäller då som den "värstaste" gnällkärring,han kör på och tänker inte sig för innan han snackar..

Oftast när han är på det humöret,så brukar jag lägga dövörat till och försöka mig på att få ett litet leende från honom,försöker få honom på bättre humör och andra tankar..

Det brukar funka och efter cirka 10 minuter så har han tinat upp..

Men....det är inte alltid man själv är glader och pallar engagera sig i att försöka tina upp en surgubbe som vaknat på fel sida ,som är sur som f-n innan man ens hunnit säga godmorgon..

Och det är ganska jobbigt,att försöka stålsätta sig själv och inte veta vilket skick denna gubbe kommer att komma i till jobbet ..är han glad??? är han sur??

Hur man är hemma,om man är morgonsur mot sin sambo,fru,man eller hur man nu bor, är ju sin sak,den som lever med en suris,kan ju då själv välja om den vill leva med denna suris eller inte...

Men att vara sur och allmänt jobbig,mot sådana man inte lever med..vad är det.??

OK..Om man är morgonsur och inte så snackig,alla är ju inte piggelinare på morgonen,men då kan man iallafall ha ett hyffs som visar,lämna mig ifred,jag vill inte snacka..

Men inte han inte!..han går på och kränger av sig något som han då för stunden retar sig på,kan kvitta..alltid hittar han något...

Så för någon vecka sedan kom han sur till jobbet och sa något surt,det var inget speciellt,men efter en hård och jävlig natt på jobb,så räckte detta lilla att jag då själv flög i luften..

Han fick ett...Här har du telefonen (jobbets mobiltelefon,som jag slängde i knäet på honom) och ett riktigt Gott Nytt År på dig , din J-VLA SURGUBBE..

Sedan gick jag in och bytte om..

I morse skulle jag ha avlöst honom,han jobbade inatt..

Men när jag kom klockan 06.00,så var hans ersättare här,han själv hade slutat en timme innan...(han känner mig och tror att jag kommer att ta första steget ,som jag alltid annars gör..säga förlåt för att jag brusade upp och sedan så kan han själv säga förlåt,så är saken ur världen)

Men nu kvittar det hur länge det än går innan jag ser "gubben",jag kommer inte att be om ursäkt för att jag kallade honom J-VLA SURGUBBE,det är han som ska tänka sig för vad han säger och inte hela tiden förvänta sig att en annan ska göra allt,fjäska och bry sig om ,få honom på ett bättre humör..

Tror det är det som är problemet,han gillar att jag "bryr mig om och små duttar med honom"..

Han känner sig då säkert sedd,på ett eller annat sätt..

Men denna gång är det han som får komma till mig och inte tvärt om för denna gång är det jag som är sur,surkärringen har sagt sitt..

Basta!!!