Helt j-vla mållös....

......har ingen luft mellan fjädrarna,min spontanitet och glädje rinner sakta men säkert ur mig och jag blir till sist stum.....
Kan även ibland känna mig lite dum,fast att jag egentligen inte borde göra det....
*Nu gås det*
Vet f-n inte längre vad jag ska säga,allt jag säger känns som blahablaha..
Men det är väl så det blir/känns när glädjen förvinner från en,man blir helt förstoppad,inte ens skit kommer ur en då...
*Då e det riktigt illa*....
Konflikter ,könsord och annat skit blir till vardag ,något som man får räkna med,det är bara så....
Är det då konstigt att man blir stum?..Och dum?...*Nu gås det igen*
Folk skriver ner varandra,pekar finger,grälar om bagateller (enligt mig)och försöker slå hårt genom ord och makt och får man in en riktig käftsmäll..Ja då var den dagen räddad,man lyckades,slaget hamnade under bältet och då j-vligt hårt..
Det som ändå ger en kraft är att under allt det där mörka och dystra,så finns där ljusglimtar..
Där finns folk som får en att skratta och le,folk som får en att prata och då med typ värsta mun-diarren..
Galet knäppt folk ,som kan få mig att garva rakt ut när jag sitter framför datorn.
Mjuka underbara människor som gör mitt hjärta varmt och som skänker en bamsekram då och då.
Så varför klaga egentligen.??
Vem tvingar mig att vara där.?..Ingen så klart!
Jag vet att det alltid kommer att vara så,har sett detta nu i några år..
Så tungt som det är just nu,har jag aldrig upplevt det förr och jag tror att fler känner som jag.
Kanske tiden är inne,det är kanske dax att slänga ut lyktan och släcka ljuset för gott..
Förvinna ut i tomma intet och återgå till det man en gång kom ifrån...
Det som kallas det verkliga livet.....
Kanske är detta det bästa sättet?..just nu känns det i allafall så..
Nu har det blåst genom hallen en gång för mycket tycker jag...
(Nu snackar vi alltså tvärdrag).
*I think i need a nätpaus*